Hur lång är operan parsifal

Parsifal existerar en tyskt musikdrama (Bühnenweihfestspiel - sv. scenvigningsfestspel) inom tre akter från Richard Wagner tillsammans librettot från kompositören likt anknyter mot Parsifal-legenden.
i enlighet med den kristna legenden samlade Josef från Arimathea Jesu blod inom ett bägare (Graal) vilket tillsammans tillsammans spjutet vilket genomborrade hans blad förvarades från riddarna vid slottet Montsalvat inom Spanien. dem heliga föremålen skulle ge en evigt liv mot riddarna.

Operan existerar statisk inom sin papper samt domineras från religiöst allvar. Musiken inom operan erbjuder flera höjdpunkter bl.a. Förspelet, Långfredagsundret, Kundrys låt Ich sah das Kind (jag såg barnet) samt den magnifika slutscenen. likt ständigt hos Wagner existerar dem inflytelserik sångarrollerna många krävande, samt Parsifalrollen kräver enstaka hjältetenor från upphöjd klass.

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Inspirerad från ett vårdag inom april 1857 (inte vid Långfredagen, utan bara försatt inom ett "Långfredagsstämning") skissade Wagner vid en skådespel, vilket skulle komma för att bli detta inledande prosautkastet mot Parsifal. Själva ämnet ägde Wagner sysselsatt sig tillsammans med ända sedan 1845, då han beneath enstaka sommarvistelse inom Marienbad kom inom förbindelse tillsammans med Wolfram von Eschenbachsmedeltida versepos Parzival ifrån 1210. Wagner besitter även lånat trollkarlen Klingsor ifrån ETA Hoffmanns parafras Der Kamp der Sänger, einer alten Chronik nacherzählt (=Sångarnas kamp återberättad efter ett äldre krönika) ifrån Serapions-Brüder (del II), såsom han använt likt underlag på grund av Tannhäuser.

Sommaren 1865 diskuterade Wagner skissen tillsammans sin finansiär Ludvig II, kungen från Bayern, dock lade Parsifal åt sidan på grund av för att koncentrera sig vid Nibelungens ring. han började nedteckna musiken genast efter augusti 1877, dock detta dröjde mot en gott stycke in vid 1882 innan partituret plats färdig. beneath större delen från 1880 befann sig Wagner inom Italien var denne arbetade tillsammans med musiken. inom staden Ravello nära Amalfikusten besökte han hus Rufolo samt hänfördes från dess odlingsområde - äntligen ägde han funnit förebilden mot Klingsors trollbindande trädgård.^[1] tillsammans med vid resan fanns den unge rysk-tyske konstnären Paul von Joukowsky. Wagner blev många imponerad från dennes skisser från trädgården för att han vid stående tramp bestämde för att von Joukowsky skulle utföra dekoren samt kostymerna mot hans nya musikdrama. Några månader senare (21 augusti) besökte Wagner Siena samt rördes mot tårar efter för att äga sett katedralens kyrkorum, konstaterande för att detta fanns den maximalt betagande struktur denne ägde sett. von Joukowsky gjorde återigen skisser vilka användes likt förebild till Graalridarnas tempel.

Två från Wagners operor besitter starka religiösa motiv - Tannhäuser samt Parsifal. inom Tannhäuser låter Wagner den protestantiska kritiken från katolicismen komma fram, medan inom Parsifal frodas ett djup katolsk mysticism samt fromhet, blandad tillsammans schopenhauersk tänkesätt samt buddhistiskt medlidande. Frälsning ifrån varats bojor existerar även en återkommande tema inom Wagners verk – Senta inom Den flygande holländaren, Elisabeth inom Tannhäuser, Tristans samt Isoldes död liksom befrielse, liksom inom Nibelungens ring. inom Parsifall gestaltar tenorrollen den "rene dåren" Parsifal liksom utvecklas mot ett själsren frälsargestalt. Wagner ägde förhoppningen för att operan skulle rena världen genom sin kärna från kristen fromhet samt försakelse.

Repetition

[redigera | redigera wikitext]

När detta blev dags för att besluta vilka sångare vilket skulle medverka nära premiären valde Wagner Hermann Winkelmann såsom Parsifal, Amalie Materna (som ägde sjungit den inledande Brünnhilde inom Nibelungens ring 1876) vilket Kundry, Emila Scaria vilket Gurnemanz, Karl Hill ( den förste Alberich inom Nibelungens ring 1876) likt Klingsor samt Theodor Reichmann såsom Amfortas. liksom dirigent valde denne Hermann Levi ifrån Münchens operahus. vilket stor grupp musiker som spelar tillsammans accepterade han monark Ludvigs ett förslag eller något som erbjuds för att nyttja Münchens operaorkester, såsom denne kompletterade tillsammans med andra musiker. likt ett eftergift till för att ett fåtal kungen för att närvara nära premiären fanns Wagner tvungen för att låta bygga en litet annex tillsammans med salong framför Festspelshuset således för att kungen skulle behärska anlända ostörd.

I valet från Levi såsom dirigent till sitt "heliga" verk framkom Wagners dubbelsidiga antisemitism. för att Levi plats jude samt son mot enstaka rabbin störde Wagner. sålunda trots sin personlig antikyrkliga agnosticism samt förakt till den kristna kyrkan, insisterade denne vid för att Levi måste konvertera samt döpas. Levi vägrade. Efter generalrepetitionen (24 juli 1882) skrev Wagners fru Cosima inom sin dagbok för att ifall Wagner ägde varit musiker inom orkestern skulle han äga vägrat för att låta sig dirigeras från enstaka jude.^[2] Dock kvarstår faktum för att Wagner beundrade Levi samt ej kunde tänka sig någon förbättrad lämpad för att dirigera Parsifal. en kalenderår före premiären hotade Levi för att avbryta kontraktet efter för att äga blivit förolämpad från Wagner, vilket skulle äga resulterat inom enstaka flyktväg ut till Wagner ifall denne ägde velat bli från tillsammans med Levi. dock Wagner övertalade honom för att gå vidare tillsammans orden: "Du existerar min Parsifal-dirigent!".

Ursprungligen ägde Wagner tänkt sig för att Parsifal skulle uppföras enbart inom Bayreuth samt enbart på grund av hans mecenater. inom sin desperata jaktverksamhet för att erlägga från skulderna ifrån inledande Festspelen 1876 ägde denne 1878 tvingats ge tillåtelse mot Münchenoperan för att ett fåtal bygga operan efter premiären inom Bayreuth. dock tanken vid ett uppsättning utanför Bayreuth skrämde honom samt redan 1879 dryftade han problemet tillsammans med monark Ludvig samt hävdade för att operans tema fanns till seriöst till ett vanlig operahusrepertoar var den skulle behärska komma för att blandas tillsammans med lättsinniga komedier. Parsifal plats ingen vanlig musikdrama, utan en verk värdigt endast Bayreuth. Den välvillige kungen fastslog för att verket "aldrig skulle bli nedsolkat genom förbindelse tillsammans ett profan scen". Dock tillstötte ekonomiska bekymmer. 1877 ägde ett mecenatsförening bildats inom avsikt för att samla in valuta på grund av uppförandet från Parsifal, dock insamlingen ägde gått uselt samt Wagner insåg för att Bayreuth ej kunde finansieras genom bidrag. Ursprungsidén tillsammans med ett festival enbart på grund av Wagnerkonnäsörer fick skrotas samt ersättas från entrébiljett tillgängliga på grund av allmänheten.

I femte månaden i året 1882 började repetitionerna inom Bayreuth samt mot skillnad ifrån festivalen 1876 rådde detta mer lugn samt ordning. Wagner godkände ej kostymerna samt fick egen utföra enstaka skiss från Graalriddarnas mantlar. Hans dotter Isolde ritade Blomsterflickornas dräkter, medan fru Cosima såg mot resten. Repetitionerna gick god samt Wagner plats vid detta läka taget tillfreds tillsammans resultatet. dem 23 solisterna, den 107 man starka orkestern^[3] samt dem 135 körmedlemmarna ägde varenda fått sina noter en tid inom förväg samt plats varenda väl förberedda. en tekniskt bekymmer uppstod beneath inledande akten inom bytet mellan scen 1 samt 2, då Parsifal samt Gurnemanz närmar sig Graalborgen. Dekormaskinen hann ej tillsammans med innan musiken fanns genomskinlig. Wagner ombads för att förlänga musikavsnittet. ej utan ironi konstaterade han för att förut blev han ombedd för att göra kortare sina operor, idag tvärtom. detta blev hans musikaliska assistent, Engelbert Humperdinck, vilket fick uppdraget för att notera några ytterligare takter. många tid senare, då maskineriet fungerade oklanderligt, blev tagna Humperdincks toner försvunnen.

Premiär

[redigera | redigera wikitext]

Den andra upplagan från Bayreuthfestspelen invigdes 26 juli1882 tillsammans med premiären från Parsifal beneath med känsla för musik ledning från dirigenten Hermann Levi. Bland den talrika publiken återfanns kompositörerna Franz Liszt (tillika Wagners svärfar), Camille Saint-Saëns, Anton efternamn, Vincent d'Indy samt Léo Delibes. mot Wagners stora besvikelse avstod monark Ludvig ifrån för att närvara. han föredrog för att vänta tills verket uppfördes privat på grund av honom inom München. Mot slutet från festspelen (29 augusti) tog Wagner egen ovan dirigentpinnen ifrån Levi samt dirigerade dem sista tjugofem minuterna från tredjeplats akten (i en tempo därför långsamt för att orkestern samt sångarna fick anstränga sig mot detta yttersta).

Inget annat från Wagners musikdramer blev exponerad till sålunda häftig samt motsägelsefull bedömning likt Parisfal. Friedrich Nietzsche, likt ägde beundrat Wagner på grund av hans från pessimism präglade operacykel Nibelungens ring, såg Wagners "avsked ifrån världen" likt en förräderi. han kunde ej förlåta tonsättaren för att denne från svaghet (enligt Nietzsches åsikt) ägde böjt sig inför korset. ifrån katolsk blad protesterade Franz Liszts livsledsagarinna, furstinnan Carolyne zu Sayn-Wittgenstein, mot vad denna menade plats en skändande samt förhånande från dem heliga sakramenten.

Den svenska premiären ägde utrymme vid Stockholmsoperan den 21 april 1917 samt den iscensattes åter tillsammans med premiär den 11 april 1963.^[4] Den sattes upp vid Göteborgsoperan tillsammans premiär den 6 april 2007.^[5] malm operas utgåva från Parsifal tillsammans med maestro Leif Segerstam ägde premiär den 21 april 2012. Den sattes även upp vid Kungliga operan tillsammans med premiär den 5 oktober 2013.^[6]

Applåder efter Parsifal

[redigera | redigera wikitext]

En seglivad tradition existerar den för att ej applådera efter inledande akten (ibland mot samt tillsammans med även efter sista akten) från Parsifal, såsom ifall operans sakrala tema skulle anses opassande för att applådera. Allt bygger vid en missförstånd ifrån premiären 1882. Cosima Wagner skriver inom sin dagbok premiärkvällen 26 juli:

När detta efter andra akten stampas samt ropas högt, går R. [=Richard Wagner] fram mot balustraden, säger för att bifallsyttringar visserligen existerar många välkomna på grund av hans konstnärer samt honom egen, dock för att dem besitter kommit överens ifall för att ej visa sig till för att ej störa intrycket, detta "så kallade framropandet" skulle alltså ej äga utrymme. /.../ dock mot slut blir R. arg ovan den stumma publiken, såsom äger missförstått honom, samt denne talar ännu enstaka gång ifrån galleriet, samt då bifallet därpå urladdar sig samt detta ropas ifall samt angående igen, träder R. ut framför ridån samt redogör för att han besitter velat samla artisterna, dock dem fanns redan halvt avklädda.

Två dagar senare (28 juli) nära nästa show återkomma nästan identisk situation igen:

Efter inledande akten uppstår ett välgörande andaktsfull tystnad. dock efter andra verkar detta pinsamt för att bifallsyttringarna åter hyschas ned. nära slutet, håller R. vilket anser sig artikel enbart bland beskyddare, en litet anförande, på grund av fram sina artister samt hänvisar publikens tackar mot dem, efter för att denne uttalat sin erkänsla, ja sin rörelse mot samtliga - även särskilt kapellmästaren [Hermann Levi].

Sålunda rättade Wagner egen mot missförståndet tillsammans med applåderna, dock händelsen lämnade efter sig enstaka osäkerhetsfaktor likt skulle eskalera tillsammans med år samt artikel svår för att utrota alternativt ett fåtal bukt tillsammans. nära föreställningen den 11 augusti applåderade Wagner egen blomsterflickorna inom akt II medelst höga bravorop, dock blev nedhyschad.

Bayreuths ensamrätt vid Parsifal

[redigera | redigera wikitext]

Wagner ägde önskat för att Parsifal ej skulle erhålla uppföras utanför Bayreuth förrän trettio tid efter hans död. Dels ansåg han för att verkets unika tillkomst (operan ägde komponerats tillsammans med tanke vid Bayreuthteaterns speciella akustik) lämpade sig bäst var, dels ville han försäkra sig ifall för att hans efterlevande skulle erhålla ta sektion från dem ekonomiska fördelar liksom en operamonopol innebar. 1901 framkom en lagförslag inför den tyska Riksdagen angående för att förlänga upphovsrätten ifrån 30 mot 50 tid. Familjen Wagner utövade starka påtryckningar tillsammans Parsifal inom åtanke samt inom femte månaden i året 1901 vädjade Cosima direkt mot Riksdagen "för för att hedra den störste Mästarens sista vilja". Hennes vädjan understöddes från Richard Strauss (måhända ägde denne även sina egna verk inom åtanke), dock den vann inget gehör samt detta såsom senare kom för att kallas "Lex Cosima" avslogs. Riksdagens jurister kunde ej titta några skäl mot för att utföra en undantag på grund av en enstaka verk från ett speciell tonsättare. tillsammans mer än en decennium kvar innan upphovsrätten gick ut hoppades Cosima vid för att behärska tillgodose verkets fortsatta copyright.

Men 1903 sattes operan upp vid storstads- inom New York tillsammans med konstnärlig assistans ifrån München. detta ägde förekommit konsertversioner från operan både inom London 1884, New York 1886 samt Amsterdam 1894. Familjen Wagner försökte tillsammans med varenda medel stoppa föreställningen vid storstads-, ifrån ett vädjan mot kejsaren mot en rättsligt civilmål, dock då USA ej ägde skrivit beneath Bernkonventionen på grund av skydd från litterära samt konstnärliga verk (landet skrev inledningsvis vid 1989) fanns samtliga försök förgäves. Operan uppfördes vid julafton 1903 samt beneath dem nästföljande år spelades den inom ej mer än 354 föreställningar ovan kurera landet. Cosima Wagners att vedergälla något som upplevts som fel fanns för att bannlysa varenda tyska artister, vilket ägde deltagit inom föreställningen, för att ett fåtal sjunga inom Bayreuth.

Ju närmare året nalkades då Parisfals upphovsrätt skulle upphöra, desto intensivare blev debatten angående dess förlängning. inom flera tyska städer bildades speciella "kommittéer på grund av Parsifals bevarande". Musiker engagerades tillsammans tillsammans tyska prinsar samt prinsessor. Richard Strauss tillbringade åtta dagar inom Berlin till för att påverka Riksdagen. Tillsammans tillsammans med tonsättarna Engelbert Humperdinck, Gustave Charpentier, Giacomo Puccini samt dirigenten Arturo Toscanini, samt 18 000 andra personer, skrev Strauss beneath enstaka petition på grund av för att förmå Riksdagen för att enbart tillåta Bayreuth för att erhålla bygga Parsifal. dock då enstaka eventuell tysk team ifall förbud mot för att sätta upp operan endast kunde tillämpas inom Tyskland samt ej utomlands, kom lagförslaget ej ens upp mot samtal inom riksdagen. Den 1 januari 1914 blev operan fri för att placeras upp samt flera operahus tjuvstartade genom för att börja sina föreställningar runt tolvslaget mellan 31 månad 1913 samt 1 januari 1914. Sex månader senare ägde mer än 50 europeiska operahus satt upp operan.

Parceval - Parzival - Parsifal

[redigera | redigera wikitext]

Bakom Parsifals namn täcker sig djupsinniga tolkningar. inom den ursprungliga franska källan (Chrétien dem Troyes vid 1100-talet) hette denne Parceval ("den likt färdas genom dalen"), vilket syftar vid hjältens långa vandringar samt irrfärder. inom start från 1200-talet övertog även Wolfram von Eschenbach den på denna plats namnformen, såsom hos honom blev Parzival. beneath numeriskt värde årtionden höll sig Wagner mot den denna plats stavningen, dock beslöt sig sedan 1877 på grund av Parsifal. för att begreppet den rene dåren förekommer inom Wagners ord kunna spåras mot namn von Görres, likt inom enstaka utgåva från Lohengrin-legenden ifrån 1813 ger enstaka felaktig etymologi, var denne härleder Parsifal mot arabiska orden fal (dåren) samt parséh (ren). Senare undersökning (W Golter, 1891) härleder Parsifal mot dem galliska orden per gedur – "sökande efter skålen" likt blev Perceval, Parzival samt Parsifal.

Om operan

[redigera | redigera wikitext]

1931 dirigerade Toscanini enstaka uppfattning från Parsifal inom Bayreuth liksom varade inom 4 timmar samt 48 minuter. 1967 dirigerade Pierre Boulez ett show inom Bayreuth vid 3 timmar samt 38 minuter.

Kundry

[redigera | redigera wikitext]

Kundry existerar ett från musikscenens maximalt anmärkningsvärda kvinnogestalter, ej bara inom Wagners samlade verk, utan inom bota operalitteraturen. Den denna plats åtråvärda samt erotiskt tilldragande kvinnan lever inom en schizofrent tillåtelse, var denna dels undergivet krälar inom stoftet liksom en vilt samt betjänar Graalriddarna samt dels existerar Klingsors lydiga redskap. Förutom Kundrys eget motiv existerar en annat viktigt motiv knutet mot hennes person: Förförelsemotivet. Kundry, vilket enstaka gång skrattade åt Kristus beneath Golgatavandringen samt därför dömdes mot för att irra omkring inom all evighet, existerar ett kvinnlig pendang mot Den vandrande juden (och existerar inom den meningen besläktad tillsammans Holländaren inom Den flygande holländaren). denna söker frid samt åstundar frälsning, dock blir ständigt knuffad hit samt dit inom världen. likt Graalbudbärarinna representerar denna Evatypen, såsom existerar mannen underdånig. liksom "djävulskt fin kvinna", manslukerska, existerar denna enstaka variant mot Parsifals tidig del av ett liv, samt hennes förförelsekonst består inom för att denna på grund av den unge hjälten medveten ifall sig egen. Genom Kundry lär Parsifal uppleva samt lär sig förstå sin dittills tomma, betydelselösa bakgrund. Kundrys kyss får enstaka kritisk innebörd till honom, eftersom han genom för att äga lärt uppleva medlidandet inom detta på denna plats ögonblicket blir medveten ifall sin kallelse. Wagner uttrycker kyssen musikaliskt tillsammans med Förförelsemotivet, dock den denna plats gången förvandlas detta korta bågformade mot enstaka utdragen erotisk samt längtansfull ton, vars stil kraftigt erinrar ifall musiken mot Tristan samt Isolde.

Parallella världar

[redigera | redigera wikitext]

Efter detta pessimistiska slutet från Ragnarök, liksom mynnade ut inom enstaka katastrof på grund av mänskligheten, ville Wagner vid scenen framställa chansen mot frälsning tillsammans lika massiv dramatisk kraft. inom den meningen blev Parsifal enstaka fortsättning samt fulländning från hans livsverk. dock man bör även existera medveten angående för att Wagner ägde haft en Parsifaldrama inom tankarna ända sedan 1845. inom årtionden löpte skräcken till världskatastrofen samt förhoppningen ifall för att ondskans inflytande ända skulle behärska brytas sidled inom hans reflektioner. Parsifal existerar enstaka positiv utgåva från Tristan samt Isolde samt Nibelungens ring. Trådarna såsom förbinder Parsifal tillsammans Wagners övriga musikdramer existerar ibland helt uppenbara, ibland fördolda. Enskilda motiv, dock även all den musikaliska stämningen, till tankarna mot Lohengrin (Graalvärlden, svanmotivet). Graaltemat existerar nära besläktat tillsammans påvetemat (från Tannhäusers "Romberättelse" inom Tannhäuser). på baksidan huvudpersonerna inom Parsifal gömmer sig andra gestalter - på baksidan Kundry venus, på baksidan Parsifal den unge Siegfried samt på baksidan Klingsor Hagen. Wagnerkännare spårar inom Kundrys kyss den kyss tillsammans med vilken Siegfried väcker Brünnhilde ur sömnen (Siegfried, akt III). Den lidande, något som blöder eller läcker blod Amfortas erinrar angående den döende Tristan. inom detta inledande nedtecknandet från Parsifaldramat (1857) ägde Wagner till intention för att låta Parsifal beneath sina irrfärder dyka upp nära Tristans sjukbädd samt tillsammans med spjutets undergörande kraft all riddarens oavbrutet något som blöder eller läcker blod sår. han ville på det sättet understryka för att Tristan samt Amfortas vid bas från den trollbindande kärlekens kraft ägde blivit mot fallna hjältar, samt därför tvingades utstå en snarlikt öde. dock detta blev dock endast Amfortas förbehållet för att frälsas från Parsifal. tid 1879 fällde Wagner ett intensiv yttrande mot sin fru Cosima. denne menade för att Siegfried borde äga planta mot ett Parsifal till för att behärska förlösa den lidande Wotan, dock denne saknade "budbäraren". detta önskar säga: Siegfried ägde ej haft någon likt upplyst honom angående detta förgångna samt gjort honom medveten angående hans kallelse. Hur likt helst existerar likheten mellan Siegfrieds samt Parsifals härkomst anmärkningsvärd: båda växer upp inom naturen utan förbindelse tillsammans människorna, båda existerar "faderslösa", "naturbarn", ovetande samt saknar fruktan. vid scenen uppenbarar sig Siegfried samt Parsifal vid liknande sätt: Siegfreid fångar enstaka björn, Parsifal dödar den heliga svanen, samt båda karakteriserar från en signalliknande hornmotiv. Siegfried förlorar, dock Parsifal segrar, eftersom denne - genom för att behärska uppleva medlidande - är kapabel övervinna sig egen. Ändå skiljer sig dem båda hjältarnas levnadsbanor åt, vilket symboliseras redan från Siegfrieds sammansmidda svärd Notung samt den pilbåge vilket Parsifal från medlidande bryter sönder.

Blomsterflickorna

[redigera | redigera wikitext]

Wagner beskrev detaljerad vilket på grund av väsen Klingsors flickor är: "Trollflickor, blommor inom Klingsors förhäxade odlingsområde (tropisk), dem spirar vid våren samt lever tills hösten, till för att liksom unga flickor helt naivt samt behagfullt snärja Graalhjälten". från Wagners "trollflickor" blev tillsammans med tiden "blomsterflickor". Wagners flickor skall sjunga samt röra sig till musik mot ett långsam valsmelodi inom trefjärdedelstakt (smekmotivet). då Parsifal tillkom befann sig valsen vid höjden från sin popularitet samt sågs såsom ett inkarnation från berusningen samt minnesförlust.

Personer

[redigera | redigera wikitext]

• Parsifal (tenor)
• Amfortas, kungen såsom vaktar Graal (baryton)
• Titurel, gamle kungen - Amfortas fader (bas)
• Gurnemanz, äldre graalriddare (bas)
• Klingsor, trollkarl (bas)
• Kundry (sopran)
• Två graalriddare (tenor samt bas)
• Fyra väpnare (2 tenorer, 2 sopraner)
• Sex blomsterflickor (sex sopraner alternativt 3 sopraner samt 3 kontraaltar)
• En röst ifrån ovan (altstämma)
• Graalriddarnas brödraskap, ynglingar samt gossar, flickor (kör)

Handling

[redigera | redigera wikitext]

Förhistoria: Riddaren Titurel får förtroendet för att förvalta numeriskt värde heliga reliker: detta spjut liksom enstaka romersk legionär använde till för att genomborra Jesus vid korset, samt den heliga Graal, kalken likt nyttjades såväl nära instiftandet från nattvarden, likt på grund av för att samla upp Jesu blod. (Notera dock för att varken "Jesus" alternativt "Kristus" förekommer explicit inom librettot. Orden vilket används existerar denne, Honom, Förlösaren etc). Titurel bygger borgen Montsalvat vilket plats för förvaring åt relikerna, samt vilket högkvarter till sitt brödraskap från graalriddare. på grund av för att ett fåtal ingå inom brödraskapet samt ta sektion från graalens andliga spis genom nattvarden, måste man existera kysk. Styrkta från graalens kraft drar riddarna ut inom världen liksom fredsbringare.

För för att behärska hålla sitt kyskhetslöfte, väljer graalriddaren Klingsor för att kastrera sig egen. Denna typ från kyskhet godkänns dock ej, eftersom renheten bör komma inifrån. Klingsor fördrivs ifrån Montsalvat, samt lär sig svartkonster till för att behärska hämnas. inom närheten från graalborgen bygger han en förhäxat slott tillsammans enstaka blomsterträdgård fylld från förföriska kvinnor.

När Titurel blivit på grund av äldre till för att förvalta uppdraget för att officiera nära nattvarden, överlämnar denne detta mot sin son Amfortas. Denne bestämmer sig på grund av för att utföra processen betalkort tillsammans Klingsor, samt sätter från på grund av för att nedkämpa honom tillsammans med detta heliga spjutet inom högsta hugg. denne blir dock förförd från ett från kvinnorna inom trädgården, Kundry. beneath distraktionen lyckas Klingsor stjäla spjutet, samt denne stöter detta inom Amfortas blad.

Kundry äger ett personlig historia: denna existerar fördömd mot för alltid vandring vid jorden på grund av för att denna ett gång på grund av hundratals kalenderår sedan såg Honom samt skrattade. denna tjänar graalriddarna till för att erhålla frälsning, dock existerar alltså samtidigt inom Klingsors våld.

Amfortas sår vägrar läka. varenda gång han utför sin plikt samt delar ut nattvarden bland riddarna, vållar såret honom enorma plågor. denne påminns ifall för att han ej existerar värdig, eftersom denne föll på grund av lockelserna inom Klingsors park samt förlorade detta heliga spjutet. då oss kommer in inom handlingen befinner sig brödraskapet kring graalen inom kris, eftersom Amfortas endast ytterst motvilligt förvaltar sitt ämbete.

Akt 1

[redigera | redigera wikitext]

Scen 1: ett skogstjärn nära borgen Montsalvat.

Den gamle graalriddaren Gurnemanz äger sovit ute inom skogen tillsammans tillsammans med numeriskt värde väpnare. ifrån Graalborgen kommer numeriskt värde riddare ned mot tjärnen samt Gurnemanz får lyssna för att monark Amfortas tillåtelse existerar sämre än någonsin. Fylld från sorg berättar Gurnemanz för att detta bara finns enstaka enda man liksom kunna rädda Amfortas. Riddarna skall just fråga vem den mannen existerar, dock avbryts från väpnarna såsom meddelar för att enstaka ryttare närmar sig inom vild galopp. person som rider häst existerar trollkvinnan Kundry, ett underlig skepnad, tillsammans kolsvart kalufs samt klädd inom lump samt trasor. denna besitter varit inom Italien till för att plocka upp eller ta hårvård mot Amfortas. idag kastar denna sig trött vid marken. Amfortas bärs ned mot tjärnen. han klagar ovan sina smärtor samt tror för att endast döden är kapabel befria honom ifrån dem. Tacksamt mottar denne Kundrys hårvård. Väpnarna hånar Kundry dock Gurnemanz hejdar dem samt berättar historien ifall Amfortas tragedi. Den onde samt trolldomskunnige Klingsor ägde blivit nekad inträde mot graalriddarnas förbund. liksom att vedergälla något som upplevts som fel omskapade denne öknen inom närheten från borgen mot enstaka blomstrande gård samt lät sköna kvinnor förföra ordensriddarna. Amfortas föll egen till enstaka från Klingsors kvinnor. Klingsor lyckades bemäktiga sig den heliga lansen samt tillsammans med den tillfogade han Amfortas en sår, vilket inte någonsin ville läkas. beneath enstaka bön fick Amfortas den uppenbarelsen för att endast "den rene dåren, vilket blivit helbrägdad genom medlidande" skulle behärska rädda honom.

En avlivad svan faller ned mot marken - ett förbjuden papper vid den heliga platsen, samt strax därefter kommer riddarna ut ur skogen tillsammans med ett främmande, trasigt klädd yngling, Parsifal, mellan sig ("Weh! Weh! Wer ist der Frevler?"). han erkänner för att han skjutit svanen, dock då Gurnemanz klandrar honom till vilket han gjort, blir denne skamsen samt bryter sönder sina pilar. Pojken förefaller Gurnemanz artikel ett dåre, samt en svagt hopp bemäktigar sig honom. möjligen existerar denne den såsom kunna rädda Amfortas? Ynglingen berättar för att hans mor heter Herzleide (Hjärteve). Kundry far upp samt säger, för att pojkens far hette Gamuret samt blev dräpt inom en stöt. Parsifal fortsätter ivrigt trollkvinnans allegori tillsammans med för att prata angående för att denne gärna ville bli riddare. Då detta ej plats möjligt blev denne jägare samt stigman. Kundry skriker ut tillsammans en fruktansvärt skratt för att denna just red förbi pojkens mor: denna sörjer ej ovan sonen, denna existerar död! Parsifal önskar kasta sig ovan Kundry, dock Gurnemanz hindrar honom. Kundry ljuger inte någonsin. Ynglingen existerar färdig för att segna ned, samt Kundry hämtar kallt dricksvatten mot honom ifrån enstaka källa. Gurnemanz tackar hon, dock denna smyger sig bedrövad undan. denna känner för att Klingsor kastar sin trolldomssömn ovan hon. då denna vaknar, kommer denna för att existera förvandlad mot ett från hans sköna fresterskor. denna kämpar förtvivlat mot, dock trolldomen existerar till kraftfull. Gurnemanz tar pojken tillsammans med sig upp mot borgen, ty denne vet för att Graalen endast attraherar dem fromma ("Vom Bade kehrt der König heim"). Ynglingen vet ej vad Graalen existerar till något dock han finner detta konstigt för att trots för att dem går verkar dem ej röra sig vidare samt ändå känns detta såsom angående han besitter gått långt. Gurnemanz säger för att denna plats blir tidsperiod mot plats ("Zum Raum wird hier die Zeit"). (Mellanspelsmusik "Förvandlingsmusik")

Scen 2: Graalkyrkan inom borgen.

Graalriddarna äger samlats runt altaret tillsammans med den heliga Graal. varenda gång Graalen avtäcks förvärras Amfortas smärtor. dock Graalriddarna existerar inom behov från denna andliga spis samt kungen måste förvalta sitt ämbete. Väpnarna små frukter från växter den vanföre samt hjälplöse Amfortas fram mot altaret. ifrån en valv beneath kyrkan befaller Titurel sonen för att avlägsna duken såsom gömmer kalken ("Mein Sohn Amfortas, bist ni am Amt?"). Amfortas önskar ej äga fräsch livskraft, dock faderns stämma existerar obönhörlig samt Amfortas tar mot slut undan duken. Riddarna knäböjer inom bön samt en lysande ljus faller ovanifrån ned vid kalken, vilket glöder blodröd. Amfortas välsignar riddarnas måltid samt mot slut försvinner der blodröda ljuset. Kalken döljs åter tillsammans med duken samt riddarna små frukter från växter försvunnen Amfortas. Hans sår äger åter öppnat sig helt. Parsifal existerar gripen från medlidande tillsammans med Amfortas. Gurnemanz frågar pojken ifall denne förstod något från detta denne såg samt hörde. Parsifal skakar vid huvudet samt arg föser Gurnemanz honom ut ur kyrkan. han inser för att denne besitter tagit miste inom sin förhoppning. Då riddaren åter knäböjer framför altaret hörs ifrån ovan ett stämma: "Den rene dåren, vilket blivit helbrägdad genom medlidande, - vänta vid honom vilket jag utvalt!"

Akt 2

[redigera | redigera wikitext]

Scen 1: Tornet inom Klingsors borg.

Trollkarlen Klingsor sitter framför sin häxspegel ("Die Zeit ist da"). denne anar ett fara inom Parsifal liksom denne ser närma sig. Kundry stiger upp ur djupet. denna sover kvar samt ansiktet existerar dödsblekt. denna vaknar tillsammans med en skrik samt Klingsor befaller hon för att förföra Parsifal vid identisk sätt liksom denna ett gång förfört Amfortas. tillsammans med en hysteriskt skratt sjunker denna ned genom jorden. Tornet försvinner samt inom dess lokal kommer ett praktfull blomstrande grönområde mot synes.

Scen 2: Den förtrollande trädgården.

Parsifal besitter kämpat ner Klingsors vakter samt trängt in inom trolldomsträdgården tillsammans med dem vackra flickorna ("Komm, komm, holder Knabe!"). denne hör ett fantastiskt stämma kalla honom nära detta namn hans mor ett gång givit honom. Kundry kommer mot synes likt ett bländande fin kvinna vid en läger från blommor. denna berättar till Parsifal för att hans mor dog från sorg ("Ich sah das Kind an seiner Mutter Brust") . Ynglingen överväldigas från ånger samt sjunker ned nära Kundrys läger. tillsammans ett moderlig kyss leder denna Parsifal in inom kärlekens rike. Parsifal blir äntligen kapabel för att uppleva medlidande tillsammans med samtliga levande varelser. dock då denna erbjuder honom sin älskade likt tröst känner han liksom ifall han fick ett lansstöt inom sidan. denne förstår orsaken mot Amfortas tragedi samt skjuter fresterskan ifrån sig ("Amfortas! Die Wunde!"). Kundry bönfaller honom ifall för att befria hon ifrån olycka. enstaka gång plats denna Herodias samt log åt Kristus vid hans väg mot Golgata. för tillfället existerar denna dömd för att vandra rastlöst omkring tills denna åter möter Frälsaren. dock varenda gång denna känner för att han existerar inom närheten får denna sina hysteriska skrattanfall. ifall Parsifal önskar artikel hennes endast enstaka 60 minuter blir denna genom honom förlöst. Parsifal säger för att detta enda sätt vid vilket denna kunna förlösas existerar för att visa honom vägen mot Amfortas. Vild från raseri kallar denna vid Klingsor. Trollkarlen kastar den heliga lansen mot Parsifal dock den blir svävande inom luften ovanför ynglingen, liksom griper den samt utför korstecknet tillsammans med den. inom identisk ögonblick försvinner Klingsor samt trädgården förvandlas mot ett öken. tillsammans med orden "Du vet fanns ni förmå hitta mig", lämnar Parsifal Kundry.

Akt 3

[redigera | redigera wikitext]

Scen 1: Vackert landskap nära Graalborgen.

Många tid besitter gått. nära Montsalvat lever Gurnemanz såsom eremit samt inväntar döden. Amfortas äger ej vid flera månader avtäckt Graal. Graalriddarna äger härigenom berövats sin andliga styrka samt drar ej längre ut inom världen likt fredsbringare. dem på grund av enstaka tynande tillvaro likt eremiter inom skogen. Gurnemanz finner Kundry helt borta, sovande inom en snår. Efter flera försök får han hon vaken. denna existerar blekare än tidigare dock hennes blick existerar tydlig samt lugn. denna mumlar: "Jag måste tjäna!" samt går ned mot källan till för att plocka upp eller ta vätska. ett riddare inom mörk pansar kommer ut ifrån skogen tillsammans med ett lans inom handen. Gurnemanz påminner honom ifall för att detta existerar Långfredag samt för att ingen må bära vapen denna ljus. Den främmande sticker lansen inom jorden, samt då han lyfter visiret igenkänner Gurnemanz Parsifal. Efter sina långa irrfärder inom världen besitter Parsifal lyckats bli medveten ifall sig egen samt sin medkänsla. han berättar för att han inte någonsin äger vanärat lansen genom för att bruka den mot eget försvar. denne besitter för tillfället återvänt till för att tillsammans den frälsa Amfortas. Gurnemanz berättar för att Amfortas ej önskar avtäcka Graalen, riddarna besitter blivit gamla samt Titurel existerar död. Parsifal sjunker ned mot marken, övermannad från förtvivlan samt självförebråelse. Kundry tvår hans fötter samt torkar dem tillsammans med sitt kalufs. Gurnemanz inser för att Parsifal verkligen existerar den utvalde likt skall återställa ordningen samt smörjer hans viktig samt redogör för att denne existerar Graalriddarnas nye monark. Parsifal förlöser Kundry genom detta heliga dopet samt uppmanar hon för att tro vid Frälsaren. denna kastar sig gråtande på grund av hans fötter ("Karfreitagszauber - Långfredagsundret"). Gurnemanz på grund av dem båda upp mot borgen ("Mittag - Die Stund' ist da").

Scen 2: ett sal inom Graalborgen

Amfortas knäböjer nära sin fars container. denne skriker ut sin smärta samt ber fadern för att skänka honom frid ifrån hans plågor. Amfortas uttrycker enstaka önskan angående för att erhålla förena sig tillsammans fadern inom döden ("Mein Vater! Hochgesegneter der Helden!"). Riddarna samlas samt begär enträget för att Amfortas skall avtäcka Graalen. dock Amfortas vägrar för att utföra den heliga handlingen samt ber istället riddarna för att döda honom sålunda han är kapabel sona sitt förbrytelse samt den skam denne åsamkat riddarna samt dess orden. Då inträder Parsifal samt säger för att endast en vapen är kapabel läka såret varpå denne berör Amfortas sår tillsammans den heliga lansen ("Nur eine Waffe taugt"). vid identisk gång blir Amfortas helad samt förlåten. Såret läks samt Parsifal avtäcker Graal medan riddarna knäböjer inom respekt. Kundry sträcker armarna mot dess ljus samt sjunker ned inom djupet, försvunnen ifrån detta smärtfyllda existensen. ett ljus duva sänker sig ned ovan Parsifal. Den "rene dåren" besitter befriat Graalriddarnas broderskap ifrån dem onda makterna ("Höchstens Heiles Wunder").

Lyssna

[redigera | redigera wikitext]

• Förspelet Akt I: Hans Knappertsbusch dirigerar Bayreuther Festspiele (1951)

• Förspelet Akt I: Karl avslutning av militärtjänst dirigerar Bayreuther Festivalorchester (1927)

• Förvandlingsmusiken Akt I: Karl avslutning av militärtjänst dirigerar Bayreuther Festivalorchester (1927)

• Akt II Blomsterflickorna: Karl avslutning av militärtjänst dirigerar Bayreuther Festivalorchester (1927)

• Förspelet Akt III: Karl avslutning av militärtjänst dirigerar Belins operaorkester (1928)

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Diskografi (urval)

[redigera | redigera wikitext]

• Wagner at the Royal Swedish musikdrama 1955-1959 Tannhäuser : Parsifal : Siegfried. Royal Swedish musikdrama Archives ; Vol.7. Stockholm: Caprice Records. 2007. Libris10559404 
• Parsifal. Waltraud Meier, Placido Domingo, Falk Struckmann, Franz-Josef Selig, Wolfgang Bankl, Ain Anger. Orchester der Wiener Staatsoper. Christian Thielemann, dirigent. DG 477 6006. 4 CD.^[8]

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

• Wagner, Richard (1977). Parsifal. Operans textböcker, 0282-0420 ; 11 ([Ny uppl.]). Stockholm: Operan. Libris436820 
• Wagner, Richard (2007). Parsifal : [libretto]. Lund: Sven Lenninger. Libris10413786. ISBN 978-91-633-0204-6 
• Wagner, Richard (1987). Tannhäuser : Lohengrin : Parsifal. Stockholm: Sveriges radio. Libris7409629. ISBN 91-522-1663-2 
• John Deathridge/Martin Geck/Egon Voss, Wagner Werk-Verzeichnis. Verzeichnis der musikalischen Werke Richard Wagners und ihrer Quellen, Mainz (Schott) 1986.
• Richard Wagner, Parsifal, first edition of the full score, Mainz (Schott Verlag) 1883.
• Richard Wagner, Entwürfe zu: »Die Meistersinger von Nürnberg«, »Tristan und Isolde«, »Parsifal«, ed. Hans von Wolzogen, Leipzig (Siegel) 1907.
• Richard Wagner, Parsifal, facsimile of the autograph, München (Dreimasken Verlag) 1925.
• Richard Wagner, Parsifal, WWV 111, critical edition, edd. Martin Geck & Egon Voss, Mainz (Schott) 1978.

Svensk sekundärlitteratur

[redigera | redigera wikitext]

• Johansson, Stefan (2003). ”Den långa vägen mot Kungliga Operan”. Operan. Spelåret ... / Kungl. teatern 2002/03:11,: sid. 30-33.  Libris9704589
• Petersén, Gunilla (1995). ”Wagner samt Parsifal : kronologi samt brevurval”. Operan. Spelåret ... (Stockholm : Kungl. teatern, [19--]-) 1994/95:22,: sid. 22-36.  Libris2548404
• Rabe, Julius (1943). Radiotjänsts operabok : tolv operor beskrivna till radiolyssnarna. 3. Stockholm: Radiotjänst. sid. [175]-198. Libris1804542 
• Rödin, Erik-Gustav (1995). ”Parsifal vid Kungliga teatern 1917”. Operan. Spelåret ... (Stockholm : Kungl. teatern, [19--]-) 1994/95:22,: sid. 44-48.  Libris2548406
• Sandberg, Ingrid (1944). Våra populäraste operor samt operetter. Bd 2. Uddevalla: gud, Björkman & Ericson. sid. [345]-368. Libris420181 
• Sørensen, Inger; Jansson, Anders; Eklöf, Margareta (1993). Operalexikonet. Stockholm: Forum. Libris7256161. ISBN 91-37-10380-6 
• Suneson, Carl, Richard Wagner samt den från indien Tankevärlden, huvudstaden (Almqvist & Wiksell International) 1985, »Acta Universitatis Stockholmiensis«, »Stockholm Oriental Studies«, vol. 13.
• Wagner, Cosima; Kirschberger, Joe H. (1983). Dagböckerna 1869-1883. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris7280706. ISBN 91-46-14128-6 
• Wenzel Andreasen, Mogens (1990). Operans värld : en lexikon ovan kompositörer, roller samt innehåll inom våra vanligaste operor. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris7236411. ISBN 91-29-59233-X 

Internationell sekundärlitteratur

[redigera | redigera wikitext]

• Theodor W. Adorno, Versuch über Wagner, »Gesammelte Schriften«, vol. 13, Frankfurt (Suhrkamp) 1971; English translation (Rodney Livingstone): In Search of Wagner, Manchester (NLB) 1981.
• Theodor W. Adorno, Zur Partitur des Parsifal, in: Theodor W. Adorno, Gesammelte Schriften, vol. 17, Frankfurt (Suhrkamp) 1982, pp. 47-51.
• Hans-Joachim Bauer, Wagners »Parsifal«. Kriterien der Kompositionstechnik, München / Salzburg (Katzbichler) 1977.
• Carl Friedrich Baumann, Bühnentechnik im Festspielhaus Bayreuth, München (Prestel) 1980.
• Peter Berne, Parsifal oder Die höhere Bestimmung des Menschen. Christus-Mystik und buddhistische Weltdeutung in Wagners letztem Drama, Wien (Hollitzer Wissenschaft) 2017, ISBN 978-3-99012-419-2.
• Dieter Borchmeyer, Das Theater Richard Wagners. Idee ─ Dichtung ─ Wirkung, Stuttgart (Reclam) 1982; English translation (Stewart Spencer): Richard Wagner: Theory and Theatre, Oxford (Clarendon) 1991.
• Dieter Borchmeyer/Jörg Salaquarda (ed.), Nietzsche und Wagner. Stationen einer epochalen Begegnung, Frankfurt/Leipzig (Insel) 1994.
• Dieter Borchmeyer, Richard Wagner. Ahasvers Wandlungen, Frankfurt/Leipzig (Insel) 2002.
• Jacques Chailley, »Parsifal« de Richard Wagner: opéra initiatique, Paris (Buchet/Chastel) 1986.
• Attila Csampai/Dietmar Holland (ed.), Richard Wagner, »Parsifal«. Texte, Materialien, Kommentare, Reinbek (rororo) 1984.
• Carl Dahlhaus, Wagners Konzeption des musikalischen Dramas, Regensburg (Bosse) 1971, 2München/Kassel (dtv/Bärenreiter) 1990.
• Sven Friedrich, Das auratische Kunstwerk. Zur Ästhetik von Richard Wagners Musiktheater-Utopie, Tübingen (Niemeyer) 1996.
• Sven Friedrich, Richard Wagner, Deutung und Wirkung. Königshausen & Neumann, Würzburg 2004, ISBN 3-8260-2851-1.
• Antonia Goldhammer, Weißt ni, was ni sahst? Stefan Herheims Bayreuther Parsifal. Deutscher Kunstverlag, Berlin/München 2011, ISBN 978-3-422-07058-5.
• Adriana Guarnieri Corazzol, Tristano, mio Tristano. Gli scrittori italiani e il caso Wagner, Bologna (Il Mulino) 1988.
• Wolf-Daniel Hartwich, »Deutsche Mythologie«. Die Erfindung einer nationalen Kunstreligion, Berlin (Philo) 2000.
• Ulrike Kienzle, »...das freiwillige universitet der Wahrhaftigkeit«. Zu den philosophischen Hintergründen des Bruchs zwischen Wagner und Nietzsche: Eine Rekonstruktion ihres Dialogs über den Pessimismus Schopenhauers, in: Thomas Steiert (ed.), »Der Fall Wagner«. Ursprünge und Folgen von Nietzsches Wagner-Kritik, »Thurnauer Schriften zum Musiktheater«, vol. 13, Laaber (Laaber) 1991, pp. 81-136.
• Ulrike Kienzle, Das Weltüberwindungswerk. Wagners »Parsifal« ─ ein szenisch-musikalisches Gleichnis der Philosophie Arthur Schopenhauers, Laaber (Laaber) 1992. ISBN 3-8260-3058-3.
• Chikako Kitagawa, Versuch über Kundry ─ Facetten einer Figur, Bern / Frankfurt / New York (Peter Lang) 2015.
• Stefan Kunze (ed.), Richard Wagner. Von der Oper zum Musikdrama, Bern/München (Francke) 1978.
• Stefan Kunze, Der Kunstbegriff Richard Wagners, Regensburg (Bosse) 1983.
• Alfred Lorenz, Das Geheimnis der form eller gestalt bei Richard Wagner, vol. 4: Der musikalische Aufbau von Richard Wagners »Parsifal«, Berlin (Max Hesse) 1933, Reprint Tutzing (Schneider) 1966.
• Jürgen Maehder, Form, Text-Setting, Timbre, Aura ─ Structural Aspects of Wagner's »Parsifal« Score, in: Naomi Matsumoto et al. (ed.), Staging Verdi and Wagner, Turnhout (Brepols) 2015, pp. 81-113.
• Jürgen Maehder, The Intellectual utmaning of Staging Wagner: Staging Practice at Bayreuth Festival from Wieland Wagner to Patrice Chéreau, in: Marco Brighenti/Marco Targa (ed.), Mettere in scena Wagner. musikdrama e regia fra Ottocento e contemporaneità, Lucca (LIM) 2019, pp. 151-174.
• Claus-Steffen Mahnkopf (ed.): Richard Wagner, Konstrukteur der Moderne. Klett-Cotta, Stuttgart 1999, ISBN 3-608-91979-1.
• Volker Mertens, Richard Wagner und das Mittelalter, in: Ulrich Müller/Ursula Müller (ed.), Richard Wagner und sein Mittelalter, Anif/Salzburg (Müller Speiser) 1989, pp. 9 84.
• Heinz-Klaus Metzger/Rainer Riehn (ed.), Richard Wagner, »Parsifal«, »Musik-Konzepte«, vol. 25, München (text + kritik) 1982.
• Stephan Mösch, Weihe, Werkstatt, Wirklichkeit. »Parsifal« in Bayreuth 1882-1933, Kassel / Stuttgart / Weimar (Bärenreiter/Metzler) 2012, ISBN 978-3-7618-2326-2.
• Ulrich Müller/Ursula Müller (ed.), Richard Wagner und sein Mittelalter, Anif/Salzburg (Müller-Speiser) 1989.
• Ulrich Müller, Vom »Parzival« zum Liebesverbot. Richard Wagner und das Mittelalter, in: Dietrich Mack (ed.), Richard Wagner: Mittler zwischen den Zeiten, Anif/Salzburg (Müller-Speiser) 1990, pp. 79-103.
• Ulrich Müller/Oswald Panagl, Ring und Graal. Texte, Kommentare und Interpretationen zu Richard Wagners »Der fingerprydnad des Nibelungen«, »Tristan und Isolde«, »Die Meistersinger von Nürnberg« und »Parsifal«, Würzburg (Königshausen & Neumann) 2002.
• Jean-Jacques Nattiez, Wagner androgyne, Paris (Bourgois) 1990; English translation (Stewart Spencer): Jean-Jacques Nattiez, Wagner Androgyne. A Study in Interpretation, Princeton (Princeton University Press) 1993.
• Gösta Neuwirth, Parsifal und der musikalische Jugendstil, in: Carl Dahlhaus (ed.), Richard Wagner ─ Werk und Wirkung, Regensburg (Bosse) 1971, pp. 175-198.
• Adolf Novak, Wagners »Parsifal« und die Idee der Kunstreligion, in: Carl Dahlhaus (ed.), Richard Wagner ─ Werk und Wirkung, Regensburg (Bosse) 1971, pp. 161-174.
• Wolfgang Osthoff, Richard Wagners Buddha-Projekt »Die Sieger«. Seine ideellen und strukturellen Spuren in »Ring« und »Parsifal«, in: Archiv für Musikwissenschaft 40/1983, pp. 189-211.
• Daniel Schneller, Richard Wagners „Parsifal“ und die Erneuerung des Mysteriendramas in Bayreuth. Die framtidsperspektiv des Gesamtkunstwerks als Universalkultur der Zukunft, Bern (Peter Lang) Bern 1997, ISBN 3-906757-26-9.
• Wolfgang Seelig, Ambivalenz und Erlösung. »Parsifal«. Menschliches Verständnis und dramatische Naturdarstellung, stad i tyskland (Bouvier) 1983.
• Giuseppe Sinopoli, Parsifal a Venezia, venedig (Marsilio Editori) 1993, ISBN 978-88-317-7914-2.
• Peter Wapnewski, Der traurige Gott. Richard Wagner in seinen Helden, München (C. H. Beck) 1978.
• Peter Wapnewski, Richard Wagner. Die Szene und ihr Meister, München (C. H. Beck) 1978.
• Peter Wapnewski, Tristan der Held Richard Wagners, Berlin (Quadriga) 1981.
• Petra-Hildegard Wilberg, Richard Wagners mythische Welt. Versuche wider den Historismus, Freiburg (Rombach) 1996.

Referenser

[redigera | redigera wikitext]