babyseed.pages.dev




Fåglar sverige talgoxe hane och hona

Talgoxe

Talgoxe (Parus major) existerar ett bevingat djur inom ordningen tättingar samt familjen mesar. Den existerar vanlig inom bota Europa, västra, centrala samt norra Asien samt delar från Nordafrika samt förekommer inom samtliga sorters skogslandskap. Den existerar vanligen stannfågel samt dem flesta talgoxar ändrar bostadsort ej förutom beneath extremt hårda vintrar. Talgoxen existerar den maximalt utbredda arten inom släktetParus samt dess taxonomi existerar komplicerad samt omdiskuterad. Den existerar nära släkt tillsammans asiatiska arten grå talgoxe liksom tidigare behandlades liksom sektion från talgoxen. Denna urskiljs dock numera vanligen såsom ett personlig art.

Talgoxen existerar enkel igenkännlig tillsammans med mörk viktig samt hals, framträdande vita kinder, olivgrön ovansida samt citrongul undersida, tillsammans viss variation bland dem flera underarterna. Den äter huvudsakligen insekter vid sommaren medan den vid vintern äter ett mer varierad att ge liv. Liksom samtliga mesar existerar den hålhäckare samt häckar vanligen inom trädhål. Honan lägger omkring tolv oval form samt ruvar dem isolerad, dock båda föräldrarna tar grabb ifall ungarna. dem flesta tid föder paret upp numeriskt värde kullar. Bona kunna plundras från hackspettar, ekorrar samt vesslor samt angripas från loppor, samt adulta fåglar är kapabel jagas från sparvhökar. Talgoxen äger anpassat sig väl mot människans miljöpåverkan samt existerar enstaka vanlig bevingat djur inom stadsparker samt trädgårdar. Den existerar även enstaka nödvändig art på grund av ornitologiska studier.

Utseende samt läte

[redigera | redigera wikitext]

Talgoxen existerar ett massiv mes vilket mäter 12,5–14,0 cm samt den äger en tydlig utseende såsom utför arten enkel för att uppleva igen.[2] Den balanserar 16–21 gram.[3] Nominatformen P. major major äger blåsvart hjässa, mörk nacke, strupe, haklapp samt viktig, samt vita kinder samt örontäckare. Bröstet existerar tydligt citrongult tillsammans med ett mörk längsgående kant mitt vid, vilket löper ifrån haklappen mot kloaköppningen. Den äger ett blekvit fläck vid halsen likt förändras mot grönaktigt citrongul vid övre nacken. Resten från nacken samt ryggen existerar smaragdgrön tillsammans olivgrön nyans. Vingtäckarna existerar gröna, resten från vingen existerar en färg mellan blått och grått tillsammans en vitt vingband. Stjärten existerar blåaktigt grå tillsammans med vita ytterkanter. Honans fjäderdräkt liknar hanens förutom för att färgerna vid detta läka taget existerar blekare; haklappen existerar mindre intensivt svart,[2] liksom randen vilket löper nedför buk, vilken även existerar smalare samt ibland avbruten.[4] Ungfåglar liknar honan, förutom för att dem besitter blekt olivbruna nackar samt halsar, gråaktig gump, samt gråare stjärtar tillsammans mindre markerade vita spetsar.[2] Näbben existerar kegelformad, kullrig samt ungefär dubbelt således utdragen såsom upphöjd. Klorna existerar krökta, hoptryckta samt spetsiga.[5]


egenskap som beskriver ett objekts utseende i olika nyanser vid hanens bröst besitter visats ha samband tillsammans med mer motståndskraftig sperma, samt existerar en sätt liksom hanen använder till för att visa honor sin reproduktiva överlägsenhet. Högre nivåer från karotenoid ökar intensiteten inom den gula egenskap som beskriver ett objekts utseende i olika nyanser vid bröstet, samt fullfölja detta även möjligt till sperman för att förbättrad motstå angrepp från fria radikaler.[6] Karotenoider är kapabel ej syntetiseras från fågeln samt måste inhämtas ifrån födan, därför ett klargul färg vid hanen demonstrerar hans förmåga för att skaffa sig god näring.[7] Bredden vid hanens bukband, vilket varierar mellan individer, existerar ett faktor inom urvalet. Honor från högre standard tycks välja hanar tillsammans bredare band.[4]

Läte

[redigera | redigera wikitext]

Talgoxen existerar, liksom andra mesar, enstaka ljudlig bevingat djur, samt besitter upp mot 40 sorters läten samt sånger. Locklätena existerar inom allmänhet identisk mellan könen, dock hanen existerar många ljudligare samt honan lockar sällan.[2] en bofinkaktigt "ping, ping" hörs ofta.[3] Mjuka enstaka toner vilket "pit", "spick" alternativt "tjitt" används likt kontaktläten. en högljutt "tink"används från vuxna hanar vilket larm alternativt inom revirstrider. en från dem maximalt välkända lätena existerar en "tí-ta, tí-ta", såsom ofta liknas nära en gnissligt skottkärrehjul, vilket används på grund av för att hävda revirägande.[2][3] Förr inom tiden ansågs bland engelsmän för att detta "filande"[3] lätet förebådade regn.[8] detta finns ej många geografisk variation inom läten, dock mesar ifrån dem numeriskt värde sydasiatiska grupperna liksom nyligen åtskildes ifrån talgoxen känner ej igen samt reagerar ej vid lockläten ifrån talgoxar ifrån tempererade zoner.[2]

En förklaring mot talgoxens breda repertoar existerar Beau Geste-teorin. Hjälten tillsammans med identisk namn likt romanen ställde upp döda soldater mot murarna på grund av för att ge intrycket för att hans fort fanns förbättrad försvarat än detta verkligen fanns. vid identisk sätt ger mångfalden läten intrycket för att talgoxens revir existerar mer tätbefolkat än detta faktiskt existerar. Oavsett ifall denna teori stämmer alternativt ej existerar fåglar tillsammans med stora uppsättningar läten socialt dominanta samt äger större häckningsframgång.[9]

Utbredning samt habitat

[redigera | redigera wikitext]

Talgoxen äger enstaka vidsträckt utbredning ovan stora delar från Eurasien. Den återfinns ovan läka Europa förutom Island samt norra Skandinavien, inklusive flera småöar inom Medelhavet. inom Nordafrika återfinns den inom Marocko, Algeriet samt Tunisien. Den förekommer även ovan region samt delar från Centralasien ifrån norra Iran samt Afghanistan mot Mongoliet, samt ovan norra Asien ifrån Uralbergen österut ända mot norra Kina samt Amurdalen.[2]

Talgoxen bebor en antal olika habitat. Den återfinns oftast inom öppna lövskogslandskap, blandskog samt skogsbryn. inom täta skogar, däribland barrskogar, återfinns den vanligen inom gläntor. inom norra Sibirien återfinns den vid taigan. inom Nordafrika föredrar den ekskogar samt bestånd från atlascederträd samt mot samt tillsammans med palmdungar. inom östra delen från dess utbredningsområde inom Sibirien, Mongoliet samt Kina föredrar den pil- samt björkskog nära floder. Flodnära skogslandskap tillsammans med pilträd såsom popplar tillhör habitaten på grund av bokharensis-gruppen inom Centralasien, liksom låga busklandskap samt oaser; vid högre höjdnivåer bebor den habitat ifrån lövskog samt barrskog mot öppna områden tillsammans utspridda träd.[2]

Talgoxen existerar inom allmänhet ej enstaka flyttfågel. Par stannar vanligen nära alternativt inom sitt revir läka året runt, mot samt tillsammans med inom dem norra delarna från utbredningsområdet. Unga fåglar sprider sig ifrån sina föräldrars territorium, dock vanligen ej således långt. Populationer kunna bli invasionsflyttare beneath hårda vintrar, vilket innebär för att grupper vid upp mot tusen fåglar utan förhandsvarning är kapabel flytta ifrån norra Europa mot Östersjöområdet, Nederländerna, Storbritannien samt mot samt tillsammans mot södra Balkan.[10]

Talgoxen introducerades utan succé inom USA. Fåglar släpptes ut nära Cincinnati inom Ohio mellan 1872 samt 1874 dock dem lyckades ej etablera sig. Talgoxar föreslogs såsom ett kontrollåtgärd mot äpplevecklare, vilket nästan ledde mot för att dem infördes inom några nya områden särskilt inom USA, dock denna strategi genomfördes inte.[11] Talgoxar infördes senare inom provinsen Almaty inom nuvarande Kazakstan år 1960–1961 samt etablerade sig var, dock deras nuvarande ställning eller tillstånd existerar oklar.[12]

Utbredning inom Sverige

[redigera | redigera wikitext]

Talgoxen finns inom bota landet samt existerar inom mellersta samt södra landet ett från dem vanligaste mesarna. tillsammans 709 884 individer ringmärkta år 1911–2008 utgör talgoxen ett från dem vanligast ringmärkta fågelarterna inom Sverige.[13]

Systematik

[redigera | redigera wikitext]

Talgoxen beskrevs inledande gången taxonomiskt, beneath sitt nuvarande vetenskapliga namn, från Carl von Linné inom hans verk Systema Naturae.[14] Dess vetenskapliga namn härrör ifrån latinetsparus "mes" samt maior "större".[15]

Talgoxen äger ett komplex systematik. Traditionellt beskrivs taxonet äga enstaka utbredning ifrån Storbritannien mot Japan samt söderut mot den indonesiska övärlden, tillsammans 36 beskrivna underarter likt förs mot fyra primära grupper.

  • major-gruppen, tillsammans 13 underarter samt den största utbredningen från grupperna, ifrån Europa samt söderut mot norra Afrika, genom region, Iran samt Irak, Israel samt Libanon, genom Asien inom södra Sibirien, Mongoliet, genom Transbajkal mot Amurområdet.
  • cinereus-gruppen tillsammans elva underarter, tillsammans med utbredning ifrån region genom södra Asien, inom Indien, mot Sydostasien, södra Vietnam samt Indonesien.
  • minor-gruppen tillsammans med nio underarter tillsammans utbredning inom Ostasien sålunda långt nordväst likt mot Sachalin, inom Kina samt Japan, samt söderut mot norra Thailand.
  • bokharensis-gruppen tillsammans tre underarter likt ofta behandlas likt enstaka separat art, Parus bokharensis

I enstaka DNA-studie var sekvenser från mitokondrie-DNA undersöktes fann man för att dem fyra grupperna plats tydlig (monofyletiska) samt för att hybridiseringszonerna mellan grupperna fanns konsekvens från sekundär förbindelse efter ett något som är kortvarigt eller inte permanent period från isolering.[16]

En undersökning likt publicerades 2005 bekräftade för att major-gruppen plats åtskild ifrån cinereus- samt minor-grupperna samt för att den tillsammans tillsammans P. m. bokharensis avvek ifrån dessa numeriskt värde grupper till omkring 1,5 miljoner tid sedan. Skillnaden mellan grupperna bokharensis samt major beräknades äga uppkommit på grund av omkring enstaka halv miljon tid sedan. Studien undersökte även hybrider mellan företrädare på grund av grupperna major samt minor inom Amurdalen var dem numeriskt värde träffas. Hybrider fanns ovanliga, vilket tyder vid för att fanns någon form eller gestalt från hinder till fortplantning mellan dem numeriskt värde grupperna. Studien rekommenderade för att dem numeriskt värde östliga grupperna skulle skiljas ut såsom ett fräsch art, Parus cinereus (grå talgoxe)[17] respektive Parus minor (östlig talgoxe), dock för att bokharensis-gruppen skulle behandlas vilket enstaka sektion från arten talgoxe.[18]

Inledningsvis följde bland annat dem världsledande taxonomiska auktoriteterna Clements et al IOC rekommendationen ifrån Päckert et al 2005 därför för att talgoxen delades in inom dem tre arterna östlig talgoxe (P. minor), grå talgoxe (P. cinereus) samt talgoxe (P. major), inklusive bokharensis-gruppen. Sedan 2024 inkluderas dock östlig talgoxe inom grå talgoxe.[19][20]

Det grupp från Handbook of the Birds of the World liksom behandlar arterna inom släktet Parus följde den mer traditionell klassificeringen samt behandlar turkestanmesen vilket ett separat art dock behåller Parus cinereus samt Parus minor inom talgoxen,[2] vilket besitter mött kritik.[21]Birdlife International väljer för att betrakta talgoxekomplexet likt ett enda art.[1]

När grå talgoxe urskiljs vilket personlig art begränsas talgoxe mot för att omfatta 15 underarter inom numeriskt värde grupper tillsammans nästa utbredning:

Vissa urskiljer även underarterna bargaensis tillsammans utbredning inom Inre Mongoliet inom nordost Kina, iliensis (östra Kazakstan samt kanske nordvästligaste Kina) samt dzungaricus (norra Xinjiang inom nordvästra Kina).[23]

Nominatformen från talgoxe existerar den tillsammans störst utbredningsområde. för att enstaka enda, morfologiskt enhetlig underart dominerar ovan enstaka därför massiv yta tyder vid för att nominatformen snabbt återkoloniserade en stort region efter den senaste istiden. Denna ett antagande eller en förklaring som föreslås för att förklara något supportas från genetiska undersökningar såsom antyder enstaka geologiskt sentida genetisk flaskhals åtföljd från enstaka snabb populationsökning.[2]

Talgoxe samt grå talgoxe existerar systergrupp mot orienttalgoxe (Parus monticolus) inom Sydasien. Hybrider från talgoxe existerar många sällsynta, dock äger observerats tillsammans blåmes, svartmes samt troligtvis även tillsammans med entita.[24]

Ekologi

[redigera | redigera wikitext]

Föda

[redigera | redigera wikitext]

På sommaren äter talgoxar främst insekter samt spindlar såsom dem fångar genom för att plocka dem ifrån löv.[25] Bland bytena finns kackerlackor, gräshoppor samt syrsor, nätvingar, tvestjärtar, halvvingar, myror, flugor, nattsländor, skalbaggar, näbbsländor, gråsuggor, lockespindlar, insekter som pollinerar samt getingar samt snäckor.[2] beneath häckningssäsongen utfodrar talgoxarna sina ungar tillsammans med proteinrikafjärilslarver.[26] enstaka lärande liksom publicerades 2007 fann för att talgoxar bidrog mot för att minska skador ifrån larver inom äppelträdgårdar tillsammans med sålunda många såsom 50 procent.[27] Ungarna genomgår även ett period inom sin tidiga tillväxt då dem utfodras tillsammans en olika spindlar, kanske från näringsmässiga orsaker.[26] beneath höst samt vinter vid norra halvklotet, då färre insekter finns tillgängliga, utökar talgoxen sin att ge liv tillsammans små frukter från växter samt frön. Frön samt frukter kommer vanligtvis ifrån lövträd samt buskar, däribland läsning samt hassel. Vintertid utgör ungefär 90% från födan växtmaterial hos dem populationer såsom lever inom norra Europa.[28] då detta finns tillgängligt tar dem gärna matrester, jordnötter samt solrosfrön ifrån fågelbord. beneath särskilt stränga vintrar är kapabel dem förtära 44 % från sin kroppsvikt inom solrosfrön.[2] dem födosöker ofta vid marken, särskilt beneath tid tillsammans med upphöjd produktion från bokollon.[25] Talgoxar samt andra mesar bildar artblandade grupper, därför kallade meståg, liksom födosöker tillsammans beneath vintern.[24]

Stora matbitar, såsom stora frön alternativt byten, hanteras genom för att fågeln håller föremålet tillsammans en foten alternativt båda fötterna samt träffar vid detta tillsammans med näbben tills detta går för att förtära. tillsammans med denna teknik kunna ett talgoxe ta sig in inom enstaka hasselnöt vid omkring 20 minuter. då dem utfodrar ungarna är kapabel dem adulta fåglarna slå från huvudena vid stora insekter till för att utföra dem enklare för att förtära, samt rensa försvunnen tanninerna ur fjärilslarver vilket annars förmå skjuta upp ungens tillväxt.[2]

I talgoxens födosök kombineras dess mångsidighet inom födoval, tillsammans tillsammans med massiv förmåga mot problemlösning.[2] inom England lärde sig talgoxar för att avbryta upp foliekapsylerna vid hemlevererade mjölkflaskor till för att komma åt grädden vid toppen.[29] Detta beteende, liksom noterades inledande gången 1921, spreds snabbt beneath dem nästa 20 åren.[30] kalenderår 2009 rapporterades för att talgoxar dödade samt åt Pipistrellus-fladdermöss. Detta existerar inledande gången någon observerat för att enstaka sångfågel jagar fladdermöss. Talgoxarna fullfölja bara detta vid vintern då fladdermössen går inom ide samt detta existerar dålig passage vid ytterligare föda.[31] detta förekommer även för att talgoxar dödar andra småfåglar. möjligen främst på grund av för att undanröja konkurrens dock detta finns även observationer från talgoxar likt dödat småfåglar till föda.[28] Talgoxen besitter även observerats nyttja redskap inom form eller gestalt från barr vilket dem hållit tillsammans med näbben på grund av för att dra ut larver ur trädhålor.[2]

Häckning

[redigera | redigera wikitext]

Talgoxen existerar socialt monogam samt upprättar häckningsrevir.[32] Reviret bildas inom slutet från januari samt börjar försvaras vid senvintern alternativt tidig vår.[2] dem återanvänds vanligtvis beneath flera tid, mot samt tillsammans ifall ett inom paret dör, sålunda länge såsom kullarna föds upp tillsammans succé. Honor förflyttar sig ofta mot nya revir ifall deras bo besitter plundrats föregående året. ifall paret från någon anledning separerar skingras fåglarna samt honan ändrar bostadsort då längre än hanen på grund av för att upprätta en nytt revir.[33] Fastän talgoxen existerar socialt monogam existerar parningar utanför paret vanliga. ett lärande inom Tyskland visade för att 40% från bona innehöll några ungar tillsammans med ytterligare fader än den häckande hanen samt för att 8,5% från varenda ungar kommit mot vid detta sätt.[34]

Talgoxens häckning existerar säsongsbunden. Den exakta tiden varierar beroende vid en antal faktorer, inom inledande grabb område. Häckning sker mestadels mellan januari samt september. inom Europa inleds häckningssäsongen vanligen efter mars. inom Israel finns exceptionella observationer från häckning beneath månaderna oktober mot månad. kvantiteten solljus samt dagstemperatur påverkar även tidpunkten till häckningen.[2] ett granskning fann en starkt samband mellan tidpunkten till äggläggning samt den största förekomsten från fjärilslarver, likt inom sin tur äger samband tillsammans med temperatur.[35] vid individnivå tenderar yngre honor för att börja lägga vanligtvis för fortplantning hos djur senare än äldre.[36]

Under häckningstiden håller talgoxen framför allt mot inom lövskogar samt parker.[3] Talgoxar existerar hålhäckare likt vanligen häckar inom träd, dock ibland inom husväggar alternativt bergväggar, samt använder gärna holkar. Boet inuti håligheten byggs från honan samt tillverkas från växtfibrer, växttäcke, lågväxtväxt, kalufs, ull samt fjädrar. Antalet ungar inom ett kull existerar ofta många stort, sålunda flera likt 18, dock fem mot tolv existerar vanligare. liten kulle existerar mindre då fåglarna börjar lägga hönsägg senare, samt även då konkurrenterna existerar fler.[37] nära andrahäckningar tenderar kullarna för att existera mindre. Talgoxar vid småöar lägger mindre kullar tillsammans med större oval form än fåglar vid fastlandet.[38] Äggen existerar cirka 18 millimeter stora samt vita tillsammans med rödaktiga fläckar.[3] Honan sköter bota ruvningen samt utfodras då från hanen.[2] Honan håller sig tätt intill äggen samt väser då denna blir störd. Tidpunkten på grund av kläckning, vilket helst synkroniseras tillsammans den största resurser vid byten, är kapabel manipuleras då miljöförhållanden ändras efter för att detta inledande ägget lagts genom för att ruvningen inleds senare, för att fler vanligtvis för fortplantning hos djur läggs alternativt för att detta tas ett paus beneath ruvningen.[39] Ruvningen varar inom 12 mot 15 dagar.[2]

Ungarna existerar liksom hos varenda mesar nakna samt personer som inte kan se då dem öppnas. då fjädrarna börjar framträda existerar ungarna ovanliga till för att artikel bostannare genom för att deras fjäderdräkt existerar färgad tillsammans karotenoider vid identisk sätt vilket deras föräldrar (hos dem flesta arter existerar den gråbrun till för att undvika predation). Nacken existerar citrongul samt drar mot sig föräldrarnas uppmärksamhet genom sin ultraviolettareflektans. Detta förmå existera på grund av för att utföra dem enklare för att hitta inom svagt ljus, alternativt artikel enstaka meddelande ifall fitness till för att ett fåtal föräldrarnas uppmärksamhet. Denna fläck blir ljus efter den inledande ruggningen nära numeriskt värde månaders ålder, samt reducerar inom storlek då fågeln växer.[40]

Ungarna utfodras från båda föräldrar samt får vanligen 6–7 g att födas angående dagen.[2] Båda föräldrarna ger ungarna föda samt håller rent inom boet genom för att plocka försvunnen avföring. Båda könen fullfölja lika stora insatser.[41] Ungarna stannar inom boet inom 16 mot 22 dagar samt blir oberoende från föräldrarna åtta dagar efter för att äga blivit flygga. Utfodringen förmå gå vidare även efter för att ungen blivit oberoende, upp mot 25 dagar till ungar ifrån den inledande liten kulle, dock därför länge liksom 50 dagar på grund av den andra kullen.[2] Boungar ifrån andrakullar äger svagare immunförsvar samt kroppskondition än dem ifrån förstakullar, samt därför ett lägre överlevnadsgrad.[42] Talgoxen blir könsmogen nära en års ålder.[3]

Predatorer, parasiter samt sjukdomar

[redigera | redigera wikitext]

Sparvhöken existerar enstaka rovfågel likt angriper talgoxar. Ungar ifrån andrakullar existerar mer utsatta, delvis vid bas från sparvhökens större behov från att ge liv mot sina egna ungar.[43][44] Talgoxebon plundras från större hackspettar, särskilt inom vissa typer från fågelholkar.[45] andra boplundrare existerar mot modell introduceradegråa ekorrar (i Storbritannien) samt vesslor, såsom förmå ta även vuxna fåglar inom boet.[46] ett art från käklöss liksom beskrivs såsom Rostrinirmus hudeci isolerades samt beskrevs 1981 ifrån talgoxar inom centrala Europa.[47]LoppanCeratophyllus gallinae existerar många vanlig inom blåmes- samt talgoxebon. Den fanns ursprungligen specialiserad vid mesar, dock dem torra, tätbefolkade förhållandena inom hönsgårdar gav den nya möjligheter.[48] Denna loppa tas gärna från stumpbaggenGnathoncus punctulatus.[48]KortvingenMicroglotta pulla äter även loppor samt deras larver. Dessa skalbaggar finns ofta kvar inom övergivna fågelbon, dock dem kunna bara föröka sig inom dem höjda temperaturer såsom alstras från häckande fåglar, samt föredrar mesar såsom värdar.[48]

Talgoxen samt människan

[redigera | redigera wikitext]

Talgoxen existerar ett populär trädgårdsfågel nära fågelmatare samt dylikt. Den existerar ganska enkel för att erhålla således tam för att den äter ur handen.[49] Dess villighet för att flytta in inom fågelholkar äger gjort den mot en värdefullt objekt på grund av ornitologisk undersökning, samt den existerar ett från dem maximalt utforskade fåglarna inom världen. Den äger varit särskilt användbar såsom modell på grund av undersökning angående tillväxt från olika attribut inom levnadshistorien, särskilt kullstorlek.[50] nära ett sökning inom enstaka litteraturdatabas fanns 1349 föremål eller textstycken tillsammans med anknytning mot Parus major på grund av perioden mellan 1969 samt 2002.[16]

Populationsutveckling, ställning eller tillstånd samt hot

[redigera | redigera wikitext]

Talgoxen besitter inom allmänhet anpassat sig mot mänskliga förändringar från miljön. Den existerar kvar vanligare, samt äger större häckningsframgång, inom områden tillsammans med orörd skogsområde, dock den besitter anpassat sig mot människors miljöer, inklusive städer, var den förmå artikel många vanlig.[2] Exempelvis besitter den häckande populationen inom staden Sheffield (en ort tillsammans enstaka halv miljon människor) uppskattats mot 17 164 individer.[51] då den anpassar sig mot mänskliga miljöer äger detta observerats för att dess låt förändras inom bullriga stadsmiljöer. inom områden tillsammans lågfrekvent bakgrundsbuller besitter sången högre frekvens än inom tystare områden.[52] Talgoxen besitter utvidgat sitt utbredningsområde norrut mot Skandinavien samt Skottland samt söderut mot Israel samt Egypten.[2] Den totala populationen uppskattas mot mellan 300 samt 1100 miljoner fåglar vid en enhet från 32,4 miljoner km2. detta äger förekommit vissa lokala populationsminskningar inom områden tillsammans sämre standard vid habitat, dock dess stora utbredning samt antal innebär för att talgoxen ej anses hotad, samt den klassas vilket livskraftig vid IUCN:s rödlista.[1] Notera dock för att IUCN inkluderar grå talgoxe inom bedömningen.

Folktro

[redigera | redigera wikitext]

Förr förknippades talgoxen ibland tillsammans otur, särskilt inom norra land. modell ur svensk äldre folktro finns ifrån svensk region, Jämtland samt den samiska kulturen.[17] ett orsak mot detta existerar för att talgoxen sjunger tidigt ifall våren, ett period vid året vilket vid ruralt område ofta innebar svårigheter tillsammans med lite föda samt foder. Dess låt besitter tolkats vid enstaka rad olika sätt, exempelvis "Spicket fläsk! Spicket fläsk!", alternativt likt "Lite hö! Lite hö!", alternativt "Fitte-tju Fitte-tju" (fett-tjuv).[53] Talgoxen förekommer inom ordspråk likt Då talgoxen vässer plogbillen existerar detta snart dags för att så ifrån Stenstorp inom Västergötland. inom andra ordspråk förebådar talgoxen sådant likt tur, otur, kallt klimat alternativt död. Inom samisk traditioner fanns talgoxen enstaka otursfågel, såsom ibland kallades trollsparv, samt såsom ständigt förebådade döden.[53]

Namn

[redigera | redigera wikitext]

Namnet talgoxe kommer dels från för att talgoxar gärna äter talg, samt efterledet oxe används inom enstaka sektion fågel-, fisk- samt insektsnamn (ekoxe, mulloxe – larv från tordyvel, rabboxe – siklöja).[54][55] i enlighet med Ivar Hortling används oxe till för att beteckna för att fågeln existerar glupsk.[56][57][54]

Föråldrade samt dialektala namn existerar bland andra talgmes, talgsmack samt talghatt inom Sörmland; talgsmok samt gulspink inom Småland; talgtita inom Västergötland; spickeköttsfågel inom Blekinge, Gotland, Närke samt Dalarna; belmes inom Hälsingland; messeta inom Bohuslän; täckling inom Jämtland; livstyckspojke, talgmes, talgtrast, Talg-Per samt Kött-Månge inom Dalarna.[53] inom svenskspråkiga land i norden besitter den kallats filarefågel, fett-tvint, talghackare, brotatet samt korvtjetare.[53]

Namnet talgoxe existerar belagt inom svensk text sedan cirka 1645. Namnet besitter i enlighet med SAOB förr även använts ifall fågelart, samt därtill såsom nedsättande benämning vid ett mansperson.[58]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Den denna plats artikeln existerar helt alternativt delvis baserad vid ämne ifrån talar engelska Wikipedia, Great Tit, 24 juni 2010.

Noter

[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [abc] BirdLife International 2016 Parus major. . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. utgåva 2018.1. Läst 19 månad 2023.
  2. ^ [abcdefghijklmnopqrstuvw] Gosler, Andrew; Clement, Peter (2007). sektion Hoyo, Josep; Elliott, Andrew; Christie, David. red. Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 662–709. ISBN 9788496553422 
  3. ^ [abcdefg] Christopher Perrins beneath medverkan från David Attenborough (1986). Fågelliv inom Europa. Stockholm: Bonnier information. sid. 182. ISBN 91-34-50909-7 
  4. ^ [ab] Norris, K. J. (1990). ”Female choice and the evolution of the conspicuous plumage coloration of monogamous male great tits”. Behavioral Ecology and Sociobiology 26 (2): sid. 129–138. 
  5. ^Mesarna inom Nordisk familjebok, andra upplagan, 1913
  6. ^Dell'Amore, Christine (20 januari 2010). ”Flashier Great Tit Birds tillverka Stronger Sperm”. National Geographic. http://news.nationalgeographic.com/news/2010/01/100119-great-tits-color-sperm/. Läst 21 januari 2010. 
  7. ^Fitze, PS; Kölliker M & Heinz Richner (2003). ”Effects of Common ursprung and Common Environment on Nestling Plumage Coloration in the Great Tit (Parus major)”. Evolution 57 (1): sid. 144–150. PMID 12643574. 
  8. ^Swann, H Kirke (1913). A dictionary of English and folk-names of British Birds. Witherby & Co, London. sid. 108. ISBN 0715812394. http://www.archive.org/stream/dictionaryofengl00swannhk#page/108/mode/1up/ 
  9. ^Cocker, Mark; Mabey, Richard (2005). Birds Britannica. London: Chatto & Windus. sid. 391–392. ISBN 0-7011-6907-9 
  10. ^Nowakowski, Jarosław K. (2001). ”Speed and synchronization of autumn migration of the Great Tit (Parus major) along the eastern and the southern Baltic coast.”. The Ring 23: sid. 55–71. Arkiverad ifrån originalet den 20 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110720125434/http://kabli.nigula.ee/bib/nowa.pdf. Läst 26 juni 2010. 
  11. ^Palmer TS (1893). The danger of introducing noxious animals and birds. US Department of Agriculture. sid. 104–105. http://www.archive.org/stream/dangerofintroduc00palmrich#page/104/mode/1up 
  12. ^Long, John L. (1981). Introduced Birds of the World: The worldwide history, leverans and influence of birds introduced to new environments. Terrey Hills, Sydney: Reed. sid. 332. ISBN 0-589-50260-3 
  13. ^”Antal ringmärkta samt återfunna fåglar kalenderår 1911-2008”. Arkiverad ifrån originalet den 12 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140112004502/http://www.nrm.se/sv/meny/forskningochsamlingar/enheter/vertebratzoologi/ringmarkningscentralen/antalringmarkta/totaltfran1911.435.html. Läst 26 mars 2012. , Naturhistoriska riksmuseets officiella webbplats. Läst 26 mars 2012.
  14. ^(latin)Linnaeus, C (1758). Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, orsaka, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus inom. Editio decima, reformata.. Holmiae (Laurentii Salvii). sid. 189. ”P. capite nigro, temporibus albis, nucha lutea” 
  15. ^Simpson, D.P. (1979). Cassell's Latin Dictionary (5). London: Cassell Ltd. sid. 883. ISBN 0-304-52257-0 
  16. ^ [ab] Kvist, Laura; Martens, Jochen; Higuchi, Hiroyoshi; Nazarenko, Alexander A; Valchuk, Olga P and Markku Orell (2003). ”Evolution and genetic structure of the great tit (Parus major) complex”. Proceedings of the Royal gemenskap B 207 (1523): sid. 1447–1454. doi:10.1098/rspb.2002.2321. ISSN0962-8452. 
  17. ^ [ab] BirdLife land (2020) Officiella listan ovan svenska namn vid samtliga världens fågelarter
  18. ^Packert, Martin; Martens, Jochen ; Eck, Siegfried ; Nazarenko, Alexander A ; Valchuk, Olga P. ; Petri, Bernd & Michael Veith (2005). ”The great tit (Parus major) – a misclassified fingerprydnad species”. Biological Journal of the Linnean Society 86 (2): sid. 153–174. doi:10.1111/j.1095-8312.2005.00529.x. 
  19. ^Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  20. ^Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi :  10.14344/IOC.ML.14.2.
  21. ^Packret, Martin; Martens, Jochen (2008). ”Taxonomic pitfalls in tits – comments on the Paridae chapter of the Handbook of the Birds of the World”. Ibis 154 (4): sid. 829–831. doi:10.1111/j.1474-919X.2008.00871.x. Arkiverad ifrån originalet den 22 månad 2012. https://web.archive.org/web/20120222133937/http://www2.mnhn.fr/crbpo/IMG/pdf/tits_Ibis_150_4_.pdf. Läst 27 juni 2010. 
  22. ^Sverigelistan tillsammans med underarter, BirdLife land, läst 2024-02-18
  23. ^Gosler, A., Clement, P. & Christie, D.A. (2018). Great Tit (Parus major). I: sektion Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & dem Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad ifrån https://www.hbw.com/node/59900 21 oktober 2018).
  24. ^ [ab] Harrap, Simon; Quinn, David (1996). Tits, Nuthatches and Treecreepers. Christopher Helm. sid. 353–371. ISBN 0-7136-3964-4 
  25. ^ [ab] Ehrlich, Paul; Dobkin, David; Wheye, Darryl; Pimm, Stuart (1994). The Birdwatcher's Handbook. Oxford University Press. sid. 434. ISBN 0-19-858407-5 
  26. ^ [ab] Royoma, T (1970). ”Factors governing the hunting behaviour and urval of food bygd the Great Tit (Parus major L.)”. Journal of djur Ecology 39 (3): sid. 619–668. doi:10.2307/2858. 
  27. ^Mols, C; Visser, M; Jones, Peter (2007). ”Great Tits (Parus major) Reduce Caterpillar Damage in Commercial Apple Orchards"”. PLoS ONE 2 (2): sid. e202. doi:10.1371/journal.pone.0000202. http://www.plosone.org/article/fetchArticle.action?articleURI=info:doi/10.1371/journal.pone.0000202. 
  28. ^ [ab] Darren Naish (2013). ”great-tits-still-flesh-rending-predators”. Scientific American. http://blogs.scientificamerican.com/tetrapod-zoology/great-tits-still-flesh-rending-predators/. 
  29. ^Hawkins, T. (1950). ”Opening of Milk Bottles bygd Birds”. Nature 165 (4194): sid. 435–436. doi:10.1038/165435a0. 
  30. ^Lefebvre, Louis (1995). ”The opening of milk bottles bygd birds: bevis for accelerating learning rates, but against the wave-of-advance model of cultural transmission”. Behavioural Processes 34 (1): sid. 43–53. doi:10.1016/0376-6357(94)00051-H. 
  31. ^Estók, Péter; Zsebők, Sándor & Björn M. Siemers (February 2010). ”Great tits search for, capture, kill and eat hibernating bats”. Biology Letters 6 (1): sid. 59–62. PMID 19740892. 
  32. ^Krebs, John R. (1971). ”Territory and breeding density in the Great Tit, Parus major L.”. Ecology 52 (1): sid. 3–22. 
  33. ^Harvey, Paul H.; Greenwood, Paul J. & Christopher M. Perrins (1979). ”Breeding area fidelity of Great Tits (Parus major)”. Journal of djur Ecology 48 (1): sid. 305–313. doi:10.2307/4115. 
  34. ^Strohbach, Sabine; Curio, Eberhard ; Bathen, Andrea ; Epplen, Jorg & Thomas Lubjuhn (1998). ”Extrapair paternity in the great tit (Parus major): a test of the "good genes" hypothesis”. Behavioural Ecology 9 (4): sid. 388–396. doi:10.1093/beheco/9.4.388. 
  35. ^Van Noordwijk, A.J.; McCleery, R.H. 7 C.M. Perrins (1995). ”Selection for the tidsplanering of Great Tit breeding in relation to caterpillar growth and temperature”. Journal of djur Ecology 64 (4): sid. 451–458. doi:10.2307/5648. 
  36. ^Jarvine, Antero (1991). ”A meta-analytic study of the effects of hona age on laying-date and clutch-size in the Great Tit Parus major and the Pied Flycatcher Ficedula hypoleuca”. Ibis 133 (1): sid. 62–67. doi:10.1111/j.1474-919X.1991.tb04811.x. 
  37. ^Perrins, C.M.; R. H. McCleery (1989). ”Laying dates and clutch storlek in the Great Tit”. Wilson Bulletin 101 (2): sid. 236–253. 
  38. ^Wiggins, David A.; Moller, Anders; Sorensen, Martin & Arriana Brand (1998). ”Island Biogeography and the fortplantnings- ecology of great tits Parus major”. Oecologica 115: sid. 478–482. doi:10.1007/s004420050544. 
  39. ^Cresswell, Will; Robin McCleery (2003). ”How Great Tits maintain synchronisation of their hatch date with food supply in response to long-term variability in temperature”. Journal of djur Ecology 72 (2): sid. 356–366. doi:10.1046/j.1365-2656.2003.00701.x. 
  40. ^Ismael Galván, Luisa Amo, and Juan J. Sanz (May 2008). ”Ultraviolet-blue reflectance of some nestling plumage patches mediates parental favouritism in great tits Parus major”. Journal of Avian Biology 39 (3): sid. 277–82. doi:10.1111/j.0908-8857.2008.04273.x. 
  41. ^Wilkin, Teddy A.; King, Lucy E. & Ben C. Sheldon, (2009). ”Habitat quality, nestling diet, and provisioning behaviour in great tits Parus major”. Jornal of Avian Biology 40 (2): sid. 135–145. doi:10.1111/j.1600-048X.2009.04362.x. 
  42. ^Dubiec, Anna; Cichoñ, Mariusz (2001). ”Seasonal decline in health ställning eller tillstånd of Great Tit (Parus major) nestlings”. Canadian Journal of Zoology 79 (10): sid. 1829–1833. doi:10.1139/cjz-79-10-1829. 
  43. ^Götmark, Frank; Andersson, (January 2005). ”Predation bygd sparrowhawks decreases with increased breeding density in a songbird, the great tit”. Oecologia 142 (2): sid. 177–183. doi:10.1007/s00442-004-1715-z. 
  44. ^Götmark, Frank (January 2002). ”Predation bygd sparrowhawks favours early breeding and small broods in great tits”. Oecologia 130 (1): sid. 25–32. doi:10.1007/s004420100769. 
  45. ^Skwarska, Joanna A.; (Kalinski, Adam; Wawrzyniak, Jaroslaw & Jerzy Banbura (2009). ”Opportunity makes a predator: Great Spotted Woodpecker predation on Tit broods depends on nest låda design”. Ornis Fennica 86 (3): sid. 109–112. ISSN0030-5685. 
  46. ^Dunn, Euan (1977). ”Predation bygd weasels (Mustela nivalis) on breeding tits (Parus Spp.) in relation to the density of tits and rodents”. Journal of djur Ecology 46 (2): sid. 633–652. doi:10.2307/3835. 
  47. ^Balat, F (1981). ”New Species of Biting Lice (Mallophaga) of the orsaka Penenirmus and Rostrinirmus”. Folia Parasitologia 28: sid. 161–68. https://folia.paru.cas.cz/pdfs/fol/1981/02/10.pdf.